Det var en ovanligt lugn kväll. Sigrun var inte helt nöjd med det, hon trivdes bäst när hon fick slänga ut bråkmakare. Egentligen borde hon ha blivit ordningsvakt. Hon torkade ett glas och ställde undan det innan hon tog emot en ny beställning. Det fanns en anledning till att hon inte sökte ett nytt jobb. Hon log mot Tuuri innan hon återgick till att blanda ihop drinken.

– En San Fransisco var beställt! ropade hon och skickade den över bardisken mot den väntande kunden.

Lugn kväll betydde inte att hon inte hade att göra. Knappt hade hon serverat en drink förrän hon fick två nya beställningar. Hon skyndade sig att blanda till dem, flörtade lite med en av stamkunderna och plockade upp fem tomma glas från bardisken.

– Vill ni se mig jonglera?

Hon log mot kunderna närmast, som skrattade och hejade på henne, men hon skrattade bara och ställde ner glasen i diskmaskinen.

– Jag får sparken om jag gör nåt sånt, det vill ni väl inte?

Hon serverade en bredaxlad man hans femte öl och log mot honom.

– Vi har andra drinkar också, får jag fresta med en whiskey?

– Ölen duger utmärkt.

Hon ryckte på axlarna och tog sin plats bakom disken igen. Hon drog fingrarna genom håret, log mot ett par ynglingar som skrattade och sprang därifrån. Förmodligen hade de precis fyllt arton. Sigrun bestämde sig för att hålla lite extra uppsikt över dem, bara för ikväll. Hon slängde en handduk över axeln, tog emot ytterligare beställningar.

– Vad gör du, ditt äckel?!

Sigrun tappade nästan glaset hon höll i handen. Hon såg mot Tuuri, såg hur den bredaxlade mannen la armen om henne. Såg han inte att hon inte ville? Hon skyndade sig att blanda klart drinken innan hon gick fram till dem.

– Ursäkta.

Mannen ryckte till, glodde på henne, men Sigrun brydde sig inte, tittade på Tuuri istället.

– Stör den här mannen dig?

Hon visste mycket väl att han gjorde det, men som anställd var hon tvungen att fråga innan hon ingrep. Tuuri drog sig loss, men mannen drog henne till sig igen. Sigrun slängde sig över bardisken, drog upp hans arm mot hans rygg och tryckte honom mot bardisken. Ingen rörde Tuuri på det sättet.

– Ey, lägg ner va. Ge dig inte på folk bara för att du är avundsjuk.

Sigrun kvävde ett skratt.

– Avundsjuk? På en sån som dig?

Hon släppte taget om honom, han var inte värd det. Han vände sig mot henne, log brett.

– Det finns tillräckligt för dig också.

Okej, det var droppen. Sigrun tog tag i hans krage, släpade honom till dörren och slängde ut honom med huvudet före.

– Släpp inte in honom igen, sa hon till dörrvakterna innan hon gick in.

Folk hurrade när hon gick tillbaka mot disken och hon stannade bredvid Tuuri, la en hand på hennes axel och kramade den. Tuuri såg mot henne och hon log.

– Han kommer inte störa dig igen ikväll.

Hon önskade det fanns något annat hon kunde göra för att skydda Tuuri mot folk som stötte på henne, men så länge Tuuri befann sig på hennes arbetsplats var det en risk.

– Du borde gå hem, mitt skift är inte slut förrän om tre timmar.

Hon ville att Tuuri skulle stanna, men hon ville inte att hon skulle utsätta sig för fara bara för att kunna spendera några minuter med henne. Hon böjde sig ner och pussade Tuuris panna innan hon gick tillbaka till jobbet. Tre timmar, sen skulle hon göra Tuuri sällskap hemma.